Hasti Patience, Haisty Patience, Simultanpatiens, Djävulsgalopp – detta kortspel har tydligen inget riktigt entydigt namn. Däremot är det riktigt, riktigt roligt! 

Här är de regler (PDF) som jag har lärt mig för detta spel och måtte det ge er mycken glädje!

Hasty Patience (jag är klart osäker på stavningen – säg gärna till om du vet bättre hur det skall stavas) är ett ovanligt – och stressande – kortspel på det viset att det inte finns någon turordning; alla spelar samtidigt – och med varsin kortlek dessutom!

Målet är att komma först till 100 poäng. Detta gör man genom att spela ett antal spelomgångar, vardera omfattande samtidig patiens (utan turordning), i varandras högar och under glada tillrop (läs: svordomar). Grunduppställningen är som följande bild:

Varje spelare har en egen kortlek (utan jokrar). Det är viktigt att kortlekarna har olika baksidor: när spelomgången är över skall man räkna hur många kort man fick ut ”på bordet” och då måste de olika kortlekarna naturligtvis ha olika baksida. Till vänster har man en hög med 13 kort. Det är denna hög som skall tömmas och vars tömmande renderar en entusiastisk knack i bordet varvid omgången är slut och allt kortbläddrande och -läggande omedelbart avstannar.

Till höger om 13-högen har man fyra ”bygghögar” vilka byggs nedåt med skiftande färg (svart nia följa av en röd åtta sedan en svart sjua o.s.v.). På dessa kort/högar kan man bygga med kort antingen från handen eller från 13-högen. Från bygghögarna kan man även lägga ut det nedersta kortet till en av de gemensamma bygghögarna på bordet. Om det passar kan man flytta en bygg-hög till en annan. Om en bygghög blir tom drar man ett kort från 13-högen så det åter blir fyra bygghögar. 

Man tar högen med kort som inte är lagda på bordet och vänder igenom högen tre kort i taget och ser efter om det översta kortet kan läggas ut, antingen på bordet eller på någon av bygghögarna. Om kortet gick att lägga ut får man naturligtvis titta på nästa kort o.s.v. När man kommit till botten på högen, vänder man den helt enkelt och börjar om. Jag brukar vända ”om hörnet”: har jag ett kort kvar i handen vänder jag kortleken och tar två kort (så det blir tre); har jag två kort vänder jag leken och tar ett kort. Vid ”speltorka” kan man gemensamt bestämma att ett kort i taget. 

Ute på spelplanen lägger alla spelare ut sina ess efterhand som de får tag på dem. Alla högarna ute på bordet är publika. På essen läggs tvåor, treor, fyror o.s.v. i strikt färg - hjärter på hjärter, klöver på klöver (och inte som på bygghögarna där det endast är svart-på-rött och rött-på-svart). När någon lägger en kung och därmed avslutar en hög måste denna spelare lägga den fulla högen åt sidan för att bereda plats för nya högar.

Observera: man får endast lägga ut ett kort i taget och endast använda en hand för att lägga ut korten!

Efter ett tag ser spelplanen ut så här:

Spelomgången börjar med att man gemensamt knackar i bordet och det slutar när den spelare som först lyckats tömma sin 13-hög knackar i bordet. Allt spelande avstannar omedelbart (kort på väg ut till bordet dras tillbaka utan att läggas, så det så!) 

Alla spelare räknar igenom hur många kort de har i 13-högen och får -2 per kort. Detta tal måste man komma ihåg. 

Därefter samlar vinnaren samman alla kort från de publika bygghögarna på bordet och sorterar dem till de spelare som lade ut dem (det är därför kortlekarna  måste ha olika baksida). Dessa kort som alltså har legat ute på bordet renderar +1 per kort och skall således också räknas. Därefter lägger man samman plus och minus och hamnar förhoppningsvis på plus totalt. Denna summa skriver man ner och ackumulerar från spelomgång till spelomgång och den som först passerar 100 (plus) vinner och kommer då att ge prov inför sina vänner på hur god eller dålig vinnare vederbörande är!

Mycket nöje!

/Peter Möller